Att ”fånga dagen” är ett slitet uttryck. Men den här dagen lyckades vi verkligen fånga. Trevligt att ha bilderna som minne. Jag tittar på dem ofta och drömmer om alla fina paddelturer jag har fått vara med om. I dag, när jag skriver detta, sitter jag med brutet ben efter en MC-olycka. Karin är smal igen. I stället har familjen utökats med en liten grabb som heter Frank och jag har blivit morfar vilket är helt fantastiskt. Lite stressande är det bara att Frank snart är 3 veckor och han har ännu inte fått vara ute i en kajak, det måste vi ändra på när jag kan paddla igen!

En Paddeltur

En helt vanlig dag i en pensionerad sjukhusadministratörs liv .

Så vaknar man, till den där sommarmorgonen då man inser att vädret är helt perfekt. Solen fullständigt flödar och det är alldeles stilla.  Inte en rörelse i trädtopparna och himlen är klarblå. Och bäst av allt, det finns inga ”måsten” som behöver göras utan jag disponerar dagen som jag vill. 

Min stackars hustru är på väg till jobbet, hon har börjat arbeta igen efter semestern.

Snabbt fixar jag frukost och sedan ut och lastar min gamla slitna Slender på takräcket. En paddeltur utmed Kullen lockar alldeles speciellt. På vägen mot Ängelholm väcks tanken på sällskap och jag ringer till min dotter, Karin, och frågar om hon och svärsonen Fredrik vill följa med på en paddeltur vid Kullen? En kort fundering och de nappar. Jag kör inom Kanotklubben och hämtar en 2-mans Anita. Karin är i nionde månaden och 2-manskajak verkar vara lämpligast med tanke på omständigheterna.

Jag fick hjälp att lasta nere på klubben. En K2:a börjar bli ganska tung att få upp på taket själv, när man är en gammal pensionär. Samlade ihop flytvästar, paddlar och kapell. Efter att ha hämtat upp Karin och Fredrik åkte vi till Mack-macken och köpte lite matsäck sedan vidare till Arild. Massor med folk i hamnen, det är ju sommar! Men eftersom vi var tidigt ute fick vi ändå tag i en parkeringsplats och Fredrik och jag kunde börja bära ner kajakerna.

Snabbt ut på vattnet. Det är konstigt att jag alltid känner sådan stress när jag äntligen kommit fram. Jag känner mig aldrig riktigt lugn förrän jag sitter i kajaken. Jag räknar alltid med att något skall hänga upp sig, fast det nästan aldrig gör det. Det ryktas denna sommar att det finns någon byfåne i Arild som går omkring och kräver slipavgift av kanotister som vill sätta i kajaker i hamnen. Troligtvis är det bara en skröna, men man vet ju aldrig. Några snabba tag, så är vi i alla fall ute på havet, utan att behövt betala slipavgift.

Att välja väg är inget problem. Den vackra biten av Kullahalvön börjar direkt rakt västerut från Arild. Omedelbart efter att man passerat Arilds badklippor ser man Nimis och Arx utmed stranden och när man närmar sig ser man också ett myller av människor som har tagit sig ner för Kullabergs sluttningar. Få människor har väl gjort så mycket för att få Nordvästskåningarna att motionera som Lars Vilks har gjort. Det är ingen söndagspromenad att ta sig ner för den sluttningen. För att inte tala om att man skall upp igen sedan.

Strax efter det att man passerat Nimis blir Kullen väldigt mycket brantare. Man påminns om att vi faktisk paddlar utmed Sveriges brantaste kust. Det här slår allt. Jag har paddlat mycket i Sveriges skärgårdar. Men att få kryssa utmed klipporna vid Kullen är fantastiskt, oavsett väder.

Oftast inger de här klipporna stor respekt. Sällan kan man komma så nära som nu när havet ligger nästan blankt och vattnet är varmt och skönt.

Jag har aldrig lyckats lära mig namnen på alla ”grottor” och ”hamnar” som finns utmed Kullens nordsida. Men ett av de trevligaste utflyktsmålen med kajak är utan tvekan portalen, Kullamannens port, som man oftast kan paddla igenom. Om man skall ta sig igenom här är vattenståndet och vågförhållandena avgörande. Blåser det mycket är det nästan hopplöst att komma igenom utan att skada kajakerna. Om vädret är som det var den här dagen är det hur lätt som helst.

Inifrån "grottan" ser det ut så här, Det är en upplevelse att ta sig igenom Kullamannens port

Killen på den nedre bilden är Fredrik, som tagit de flesta av de här fina bilderna, (utom just den bilden, för den har Karin tagit).

Den här dagen var det fullt med båtar överallt. Alla ville vara ute vid Kullen och bada. Det kom bland annat en stor turistbåt med ylande högtalare som berättade allt man ville veta om Kullen och lite till. Så skönt att man inte var med på den båten. Helt annorlunda är det att göra den här paddlingen en höstdag, då man kan få vara nästan helt för sig själv.

Till slut hittade vi en trevlig liten lagun där vi med lite möda kunde ta upp kajakerna. Det mödosamma ligger främst i att de här klipporna är sällsynt vassa och skarpa. Inget man släpar kajaker över med andra ord. Det handlar allt om att bära försiktigt. Det var riktigt skönt i vattnet efter paddelturen även om man saknar de där fina badhällarna som man hittar i Sveriges skärgårdar.